Sju veckor före påsk börjar fastan. Under fastan kan vi lämna bort något för att få mer tid att tänka på Gud. Under fastan kan man tänka på hur man använder tiden. Om man sitter för mycket vid datorn kan man använda mindre tid för dator. Man kan också bestämma sig att inte kasta bort mat som ännu går att äta.
En del ord i texten har blå färg. Om du klickar på ordet, öppnar sig en förklarande länk.
1 söndagen i fastan
2 söndagen i fastan
3 söndagen i fastan
4 söndagen i fastan
5 söndagen i fastan
Palmsöndagen
Skärtorsdagen
1 söndagen i fastan
1. årgången
Matteus 4:1-11
Djävulen förde ut Jesus i öknen för att sätta honom på prov. Jesus fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jesus blev hungrig. Då kom djävulen. Han sade: Om du är Guds son, så gör de här stenarna till bröd. Jesus svarade: Människan skall inte bara leva av bröd. Hon skall också leva av Guds ord. Sedan tog djävulen Jesus med sig till Jerusalem. Han ställde Jesus på den högsta platsen på templets mur. Han sade till Jesus: Om du är Guds son, så hoppa ner. I bibeln står det ju att Gud skall befalla änglarna att beskydda dig så du inte stöter dig. Jesus svarade: I bibeln står det också att du inte skall fresta Gud. Nu tog djävulen Jesus med sig till ett mycket högt berg. Där visade han Jesus alla världens länder och skatter och härlighet. Han sade: Allt det här skall du få om du ber till mig. Jesus sade: Gå bort satan. Det står i Bibeln: Du skall be till Herren din Gud. Inte till någon annan. Då lät djävulen honom vara. Änglarna kom och betjänade Jesus.
2. årgången
Matteus 16:21-23
Jesus började berätta för sina lärjungar, att han måste fara till Jerusalem. Han sade att han måste lida och dö. Det ville de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Men Jesus sade också att han skulle bli uppväckt på den tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började klaga på honom. Petrus sade: ”Må Gud bevara dig, Jesus. Inte får något sådant hända dig.” Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig borta Satan. Du vill få mig att falla. Dina tankar är inte Guds tankar, utan människors tankar.”
2 söndagen i fastan
1 årgången
Matteus 15:21-28
Jesus gick till området nära Tyros och Sidon. Han vill vara för sig själv. En kananeisk kvinna som bodde i den trakten, kom till Jesus och ropade: Herre, Davids son, hjälp mig. En ond ande plågar min dotter. Jesus svarade inte kvinnan. Då sade lärjungarna till Jesus: Be att hon går sin väg. Hon följer efter oss och ropar. Jesus svarade: Min uppgift är att hjälpa Israels folk. Kvinnan kom fram och föll på knä framför Jesus och bad: Herre, hjälp mig. Jesus sade: Det är inte rätt att man tar bröd från barnen och ger det till hundarna. Kvinnan sade: Nej, men också hundarna äter av det som faller från deras herrars bord. Då sade Jesus till henne: Kvinna, du har en stark tro. Du skall få som du vill. Då blev hennes dotter frisk.
2. årgången
Markus 9:17-29
En människa i folkmängden, sade till Jesus: ”Mästare. Jag har kommit till dig med min son. Det finns en stum ande i honom. När den anfaller honom, kastar den omkull honom. Han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar att de skulle driva bort anden, men de kunde inte.” Jesus sade: ”Detta släkte vill inte tro. Hur länge måste jag stå ut med er? Hämta hit honom!” De kom fram med pojken. När han fick se Jesus började anden genast slita i honom. Han föll omkull. Han vältrade sig på marken med fradga kring munnen. Jesus frågade av hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten. Ofta har anden kastat honom både i elden och i vattnet för att döda honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus svarade: ”Om jag kan? All är möjligt för den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” När Jesus såg att människor närmade sig honom, talade han strängt till den orena anden. Jesus sade: Du stumma och orena ande. Jag befaller dig att fara ut från pojken och aldrig komma tillbaka.” Anden skrek till. Den ryckte och slet i pojken och for ut ur honom. Pojken låg livlös och alla sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom. Han steg upp. När Jesus hade kommit hem och hans lärjungar var ensamma med honom, frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den orena anden?” Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.”
3 söndagen i fastan
Lukas 11:14-23 (24-26)
En gång botade Jesus en man som var plågad av en demon. Den gjorde mannen stum. När demonen hade farit bort började mannen tala. Alla människor blev förvånade. Några sade ändå: Det är med demonernas herre, Beelsebuls hjälp som Jesu driver ut demoner. Några andra ville sätta Jesus på prov och krävde att han skulle visa dem tecken från Gud. Jesus visste vad de tänkte. Han sade: Om ett rike kommer i strid med sig själv blir det förstört. Om satan börjar strida med sig själv kommer hans rike att förstöras. Ni säger att jag driver ut onda andar med hjälp av Beelsebul. Vem driver era anhängare ut onda andar med om jag driver ut onda andar med hjälp av Beelsebul. Men om jag driver ut onda andar med Guds hjälp, så betyder det att Guds rike är här. När en stark man vaktar sin gård med vapen i sin hand, får han vara i fred. Men om det kommer någon som är ännu starkare, så vinner han och tar ifrån honom hans vapen och hans egendom. Den som inte är för mig, han är emot mig. Den som inte samlar med mig, han skingrar. (När en onda ande lämnar en människa, går den genom öde trakter och söker en plats att vila. Om den inte hittar en plats säger den: Jag går tillbaka till den människa som jag lämnade. När den kommer tillbaka finner den att människan mår bra. Då går den bort och tar med sig sju andar som är ännu värre än han själv. De börjar bo i den människan. För den människan blir slutet värre än början.)
Johannes 12:37-43
Trots att Jesus hade gjort så många tecken inför människorna, trodde de inte på honom. Profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse: Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? De kunde inte tro för Jesaja säger också: Gud har täckt för deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och ingenting förstå med sitt hjärta. De kan inte omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet. Det var om Jesus han talade. Ändå började många i stora rådet tro på Jesus. Med tanke på fariséerna ville de inte erkänna det. De ville inte bli utestängda från synagogan. De älskade människors ära mera än Guds ära.
4 söndagen i fastan
Joh. 6:1-15
Jesus for över Galileiska sjön, eller Tiberias sjön. Många människor följde efter Jesus eftersom de hade sett Jesus göra under. Jesus gick upp på ett berg och satte sig där tillsammans med sina lärjungar. Detta händer strax för judarna skulle fira påsk. Jesus såg att många människor var på väg till honom. Han frågade Filippos: ”Var skall vi köpa bröd, så att alla skall få något att äta?” Han sade det för att pröva Filippos. Jesus visste själv vad han skulle göra. Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för 200 denarer om alla skall få en bit.” Lärjungen Andreas, som var Petrus bror, sade: ”Här är en pojke, som har fem bröd och två fiskar. Men det räcker inte för så många.” Jesus sade: ”Bed människorna sätta sig.” Det fanns mycket gräs där och de satte sig i gräset. De vad ungefär 5000 män. Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut åt människorna. Han delade också ut fiskarna, så mycket som människorna ville ha. När alla hade ätit sig mätta, sade Jesus till lärjungarna: ”Samla in det som blivit över, så att ingenting far illa.” De samlade ihop allt och de blev tolv korgar fulla av de fem bröden. När människorna såg de under som Jesus gjorde, sade de: Det måste vara profeten som skall komma till oss.” Men Jesus förstod att de tänkte ta honom med sig och göra honom till kung. Så han drog sig undan och var uppe på berget i ensamhet.
Johannes evangeliet 6:24-35
Folket upptäckte att Jesus inte var där. Hans lärjungar var inte heller där. Då steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ”Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade: ”Ni söker verkligen inte efter mig, därför att ni fått se tecken. Ni söker därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för att få den mat som far illa. Arbeta för den mat som består och som ger er evigt liv. Den skall jag ge er. För Fadern, som är Gud själv har satt sitt sigill på mig.
De frågade då av Jesus: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: ”Guds verk är att ni tror på honom som Gud har sänt.” De sade: ”Vilket tecken vill du göra, så vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? Våra förfäder åt manna i öknen, så som det är skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.” Jesus svarade” Jag säger till er: Det var inte Mose som gav er bröd från himlen. Min far ger er det verkliga brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger liv åt världen.”
Då bad de honom: ”Herre, ge alltid det brödet till oss.” Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig vara hungrig. Den som tror på mig skall aldrig vara törstig.
Joh. 11:47–53
Översteprästerna och fariseerna kallade samman stora rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Jesus gör många under. Om vi låter honom fortsätta med det, kommer alla att börja tro på honom. Då kommer romarna och förstör vårt tempel och dödar vårt folk.” En av dem, som hette Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni förstår inte att det är bättre att en människa dör för folket än att hela folket dör.” Det här sade han inte av sig själv utan som överstepräst det året. Han talade som en profet: Jesus skulle dö för folket. Och inte bara för folket utan också för att Guds barn, som levde förskingrade skulle samlas och bli ett folk. Från den dagen var de fast beslutna att döda Jesus.
Matt. 21:12-17 (18-22)
Jesus gick till Jerusalems tempel. Där drev han ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor. Jesus sade till dem: ”Det står skrivet: ”Guds tempel skall kallas ett hus för bön. Men ni har gjort det till ett hus för rövare.”
Blinda och sjuka kom till Jesus i templet. Han botade dem. Översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga Jesus gjorde. De hörde hur barnen ropade i templet: ”Hosianna Davids son.” De blev förargade och sade till Jesus: ”Hör du vad de säger?” Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst bibelorden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång till dig?” Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden. Han gick till byn Betania och stannade där över natten.
(När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka in till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade Jesus till fikonträdet: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Med detsamma vissnade trädet. Lärjungarna blev förvånade och sade: ”Hur kunde fikonträdet vissna så snabbt?” Jesus svarade: ”Det är så att om ni tror och inte tvivlar, så kan ni göra så här med fikonträdet. Mera än detta kan ni göra. Ni kan säga till det här berget: Lyft dig upp och släng dig i havet! och det skall berget göra. Allt vad ni ber om i era böner skall ni få om ni tror.
Matt. 26:17-30
Första dagen under den högtid som judarna firade, där man åt osyrat bröd, kom lärjungarna till Jesus. De frågade: ”Var vill du att vi skall äta vår påskmåltid?” Jesus svarade: ”Gå in till staden Jerusalem. Hälsa på en viss människa där. Såg till honom att Jesus säger: ”Min stund är nära. Jag vill äta påskmåltid med mina lärjungar hos dig.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt. De ordnade också påskmåltiden.
På kvällen lade han sig vid bordet, tillsammans med sina tolv lärjungar. Medan de åt sade Jesus: ”En av er skall förråda mig.” Lärjungarna blev mycket ledsna och frågade Jesus, var och en i sin tur: ”Det är väl inte jag, Jesus?” Jesus svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, skall förråda mig. Jag går iväg. Så står det skrivet om mig. Men ve den människa genom vilken jag blir förrådd! Det skulle ha varit bättre om han inte ens hade blivit född.” Judas skulle förråda honom. Han sade: ”Jesus, inte är det väl jag?” Jesus svarade honom: ”Du sade det själv.”
Medan de åt tog Jesus ett bröd. Han läste tackbönen och bröt det i bitar. Han gav av dem åt lärjungarna och sade: ”Det här är min kropp.” Sedan tog han en bägare. Han tackade Gud och gav till lärjungarna. Jesus sade: ”Drick ur den. Detta är mitt blod. Det är löftenas blod som blöder för många människor, för att de skal få sina synder förlåtna. Jag säger till er att jag inte kommer att dricka vin före vi dricker nytt vin i Guds rike.”
Sedan sjöng de lovsången och efter det gick de till Olivberget.